About me


My name is Hanna Isabelle and I am the person behind Haseya Handcraft. All my life I have been driven by creative projects in their various shapes and forms. As a shoe designer, yoga teacher and dancer, I love to explore my world and creativity with my body as a tool. It has been very interesting for me to observe and explore the moccasins from a body positive perception. Finding the joy to move with freedom and ease.

There is an exclusivity in the shoemaking that captures people's interest in a wonderful way. Though the leather work itself requires focus, a fair bit of designation and stubbornness. As well as a great respect towards the materials.
I love that balance.

The moccasins are at constant process within me and I love the organic steps they are taking towards a more aware and eco friendly planet. My motivation is to design and build not only a product but also a company that can help both the environment and the individual in the long term. I put my heart, soul and intention into every little stitch in the birthing of each pair and hope that you can find what you are looking for.

Love and light, 

Hanna Isabelle
hanna@haseya.se  

En kärlekshistoria till hantverket                                                ÅRE, 2o20-01-20

Vägen till paradiset passerar först jordbruksmarker, för att sedan fortsätta in i djup djungel. Någon har räknat ut att från den närmaste staden så svänger vägen 762 gånger som man på extrema stigningar och sluttningar måste utstå för att nå dit.

Det är bara 'farang' (vit turist) som ser skyltarna om hastighetsbegränsningar. De flesta turister som anländer vita i ansiktet, med stela knän efter resan, lovar sig själva att detta nog var sista gången. Men det finns en älskvärd trolldom över byn som gör det omöjligt att lämna då planerad dag för avresa kommer. Det slår aldrig fel. Precis på platsen för turisternas ankomst och avgång, i mitten av marknaden som under kvällstid varit öppen de senaste årtiondena, sitter mr Phonnock.

Ett nytt perspektiv på livet

Vi är i nordvästra Thailand, på gränsen till Burma, omringade av berg, djungel med elefanter, lianer, vattenfall och varma källor. Vi sitter på gatan upplysta av en liten glödlampa som hängts upp i ett rangligt stativ i järn. Hundarna som lever fritt här är glada, rena och levande. Framför oss på marken ligger prydligt och med hjärtat utplacerade, de senaste veckornas läderarbete. Mockasiner, handväskor, plånböcker, handgjorda flöjter av bambu, smycken - och ibland noga utvalda second hand-plagg. Det är en livslång, djupsinnig dedikation och en stark vilja till hantverket som tagit honom hit. Han är känd bland den thailändska befolkningen för sitt läderhantverk. Min tacksamhet är enorm till honom som gett mig gåvan att se livet också från ett mindre privilegierat perspektiv på gatan. Att på riktigt möta sin egen integritet och utifrån det få träffa människor från hjärtat. Han har kommit att bli min thailändska storebror, inspiration och lärare.

Det är omöjligt för mig att inte välja hantverket, hantverket har valt mig och jag blir 2012 en av hans, genom åren, få studenter. Som kvinna krävs en än större drivkraft och viljeinriktning när det kommer till mansdominerade yrken (kanske speciellt när man befinner sig utanför vårt gynnsamma Sverige). Men framförallt behövs det när man utan undervisning under veckor som blir månader, eftersom engelskan är fåordig och kroppsspråket essentiellt, tar sig fram enligt principen "learning by doing". 

.Jag åker de 762 snäva svängarna över bergen ett trettiotal gånger för att handla mer material, jag städar, tvättar, roddar med mallar och skrivarapparater, kör hundarna till veterinären, moppen till verkstan och handlar mat varvat med läderhantverket. 

Känslan jag finner i vänskapen, arbetet, den thailändska kulturen och omgivningarna är lika omöjlig att beskriva som att motstå och får mig att åka tillbaka flera gånger per år.  

mr Phoonsin Phonnock

"Hanna Can Do"

År 2017 har mr Phonnock givit mig mod nog till att designa mina egna mallar och den "jämtländska versionen" av originalet från Navajo i Nordamerika utformas. Jag påminns om att min pappa jobbade på Lundhags skomakarna under mina första levnadsår och blir inspirerad av deras hållbarhetstänk utifrån den snabbt växlande klimatet i fjällvärlden. Här hemma i Jämtland finns en djup stolthet i hantverkstraditioner och starka material, som också talar det miljöriktigaa språket. Något jag hoppas och tror skiner väl igenom mockasinerna som de är utformade idag. 

Idag, 8 år senare, har jag och min familj bas här i Åre, Jämtland och det känns fortfarande som om resan bara börjat. Visioner och intentioner om att utveckla skon till en hel livsstil (om man så vill), är igång och det enda sättet för Dig att ta reda på mer, är att hänga på i utvecklingen!

Så, fortsättning följer...